Att flytta en snöflinga från den plats som den slagit sig ner på.

Jag drar på mig mina tjocka yllesockor som inte farmor alls har stickat utan säkerligen någon som inte fått betalt många, många mil bort från där jag nu strövar omkring.
En ung man går på en av stadens gator. Han kommer från en helt annan värld där tryggheten inte är en självklarhet. Han tittar upp i skyn på träden som lyser vita, ser världen under ett vitt täckte, något han aldrig sett förut. Hans ögon sprudlar. Lyriska.
Hon är ensam nu, försöker skotta bort snön från uppfarten. Ett mödosamt slit och hennes ben skakar och händerna håller ett krampaktigt grepp om snöskyffeln. Det är så Sverige ser ut. Även om man passerat nittio år skottar man ensam bort snön på uppfarten. Man klarar sig själv. Jag vill säga att jag kan hjälpa men jag vågar inte, tänkt om jag skrämmer henne.
Det är det här jag ser där jag går i min ensamhet. Älskar att gå tyst och bara studera, se allt utifrån, vara en åskådare.

Kommentarer
Postat av: Anna

Me to!

2012-01-28 @ 12:12:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0