Jag trivs med ensamheten.

Jag har alltid valt att vara själv. Jag vet att människor ibland kan vara onda. Umgås jag bara med mig själv så vet jag att chansen att bli sårad minskar betydligt. Jag har därför istället valt att läsa 100 böcker i min ensamhet och få 100 stjärnor i min bok. Det skrivna ordet har alltid varit min vän. Det sviker aldrig. Och skulle en bok mot all förmodan inte vara som man tänkt så byter man. Gud vad jag vill att relationer skulle vara så enkla. Jag har så många vänner som egentligen bara finns på papper. Så många vänner som med toner till har vikt ut sitt innersta för mina öron. De vet inte vem jag är. De har gjort mig till den jag är idag. Men något man inte lär sig genom orden är hur man bemöter andra. Du säger att mina blickar är svårtydda. Jag vet inte hur de är. För jag har bara sätt mig ur det perspektiv jag befinner mig i. Jag kan mig själv. Men en sak som jag alltid kommer undra är hur ni ser på mig. Jag försöker läsa er men ni är inte lika lättlästa.


Ensamheten gör mig trygg. Den är som den alltid har varit.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0