Jag skriver brev för jag vill att någon i framtiden ska hitta dem.

Jag har en liten tanke. Det här fenomenet att skiva ner sitt liv på en plats där alla kan se tycker jag känns rätt så ensamt. Att låta skälvutlösaren fotografera det som man valt att ha på sig just den dagen kan jag tycka är lite sorgligt. Som att man vill visa och bevisa att, jag är faktiskt precis lika snygg och framgångsrik som de på de bilder jag sett på andra. Jag vill bevisa att jag är lika mycket värd som de där andra.



Vi vill att folk ska se oss, för då finns vi. Vi vill att folk ska undra, vem är hon egentligen? Åh, rädslor.


Människor är rädda varelser, rädslan styr oss. Så som världens ser ut idag, med statusuppdateringar hit och bilder på en uppmålad fasad dit, det här tror jag beror på att vi är just rädda för att vi inte på riktigt ska finnas. Tar jag den här bilden på mig själv och visar upp den för ett så stort antal människor som möjligt så är det ju något slags bevis på att jag faktiskt finns och kommer att ha funnits. Då kan man känna sig nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0