All I wish for is for you to feel less lonely, did i succeed?

Alla mår dåligt, då och då. Du, jag, de där coola ungarna som springer omkring med huvudet högt men fullt av otillräckliga tankar, vi mår alla dåligt. Likadant är vi alla då och då lyckliga. Men, det jag vill är att bara säga det, skriva ned det. Vi är inte ensamna, det här svarta hålet i bröstet, den här krampen i magen. Vi har alla känt den, vi har alla gråtit och haft tår-svidande kinder. Vår bästa vän gråter, vår mamma gråter, våra bröder gråter. Eller så gör det bara så hemskt ont. Så, ni som läser det här som mår dåligt ibland, som kastas ner på den hårda marken, Ni är inte ensamna. För ingen av oss är någonsin ensam. Även fast det känns som om man är den enda existerande i en värld av svart tomrum, så är det aldrig så. För det finns människor där ute som tänker på er, människor som beundrar er eller tycker att ni är söta. Och det är två saker vi verkligen måste ha koll på, att säga vad vi verkligen menar och att inte ta någonting, verkligen någonting, personligt eftersom det är personen som säger det egna könslor, det är nästan aldrig helt riktat till oss. Inte ens om någon säger att du är dum i huvudet eller ful ska vi ta det personligt, eftersom det är ju inte vi som säger det, det är ju dem. Det är deras känslor, inte våra.
Vi är så patetiskt lika allihop, även fast vi tror vi är så olika. Alla är unika, men vi känner precis likadant.



(Klicka på bilderna för källa)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0