Lost & Found

En sådan söndag. Om ändå alla söndagar kunde vara som denna. Eller alla dagar kanske.
Minus den där lilla oron som valt att bosätta sig i min mage och mitt bröst.
Men den struntar vi i.
Jag har andats lantluft. Pussat, kramat och klappat på finaste hästarna.
Jag har äntligen äntligen äntligen fått rida. Jag har plockat svamp.
Och jag har nynnat på Håkan.

Bild från i somras.

Bland det bästa jag vet är när en häst springer fram till en när man kommer in i hagen.
Och när dem lägger mulen i handen.
Och när dem buffar en i ryggen för att man ska stanna.
Och när dem lägger huvudet på ens axel.
Och att galoppera fortfortfort.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0