It's more than just words, it's just tears and rain.

När jag var liten tittade jag alltid på fönsterrutorna när det regnade. Precis som jag gör nu.
"Det ser ut som tårar" tänkte jag då. Precis så tänker jag nu.
Regndroppar som rinner längs ett fönsterglas är sådant jag kan fastna med blicken på.
Sådant jag kan sitta och tänka på.
Hur det rinner längs alla fönster då det regnar.
Att någon annan tittar på sitt fönster och kanske tänker likdant som jag.
Eller att någon lyssnar på musik, håller en varm hand eller får sin första kyss medan världen gråter mot fönstret framför dem.
Det är så vackert. Regndroppar.

Precis på samma sätt som jag satt och tittade på fönsterrutan medan det regnade som liten, satt jag alltid på den fläck på trägolvet i vardagsrummet som solens strålar värmde. Där satt jag och njöt, tänkte att jag var i en saga, någon alldeles speciell och att solen lyste bara på mig. Eller så studerade jag dammkornen som sakta dansade i luften. Kanske svepte jag med handen, för att få dem att dansa snabbare.
Och då solen flyttade på sig, flyttade jag efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0