Ni tittar på mig, jag ser upp mot er, skickar iväg mina önskningar med maskrosfrön




Jag blundar men ser fortfarande stjärnhimmlen. Den sitter som klistrad under mina ögonlock,

Som ett täcke över min lilla del av världen.
Hur kan något så stort och långt bort som en stjärna, se så liten och nära ut?


stjärnstoft

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0