egentligen helt vanligt

A winter's day
In a deep and dark December
I am alone,
Gazing from my window to the streets below
On a freshly fallen silent shroud of snow.
I am a rock,
I am an island.

I've built walls,
A fortress deep and mighty,
That none may penetrate.
I have no need of friendship, friendship causes pain.
It's laughter and it's loving I disdain.
I am a rock,
I am an island.
[ Lyrics from: http://www.lyricsmode.com/lyrics/s/simon_and_garfunkel/i_am_a_rock.html ]
Don't talk of love,
But I've heard the words before
It's sleeping in my memory.
I won't disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried.
I am a rock,
I am an island.

I have my books
And my poetry to protect me
I am shielded in my armor,
Hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me.
I am a rock,
I am an island.

And a rock feels no pain;
And an island never cries
.

Min vägg är fylld med nya bilder av de finaste minnena från april till oktober. Jag tvingas att läsa Decamerone, trots tvånget finner jag den poetiskt fin. Men självklart hemsk också. För en vecka sedan var jag och hämtade morfars alla gamla Simon and Garfunkel, ägnar dagarna åt att lyssna på I am a rock om och om igen. Jag har också på mig min bästa blus och en i min mening alldeles fantastisk tröja som skriker 1997. Året då alla var som snyggast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0